valpar?

Idag på morgonpromenaden mötte jag en tjej med en fralla. Frallan, en hanne, lekte en stund med oss innan den fick andnöd och var tvungen att lägga sig i skuggan. Luma hade inte ens hunnit få upp farten. Tjejen sa att den här killen ändå var ovanligt sund och "nätt" för att vara fralla. Trots debatten som har varit om hundavel så är det tydligen så att de riktigt tunga, kraftiga, ganska orörliga frallorna premieras på utställningarna, så tröttsamt att det aldrig blir någon förändring. Hon frågade såklart om jag skall ha valpar på Luma, det gör alla när man har skaffat en tik. Är det så att alla tänker att det är så lätt att bara skaffa valpar? Jag tycker att det är så mycket som skall spela in, att man ska ha en hund som kan tillföra något bra till rasen, höfterna, kanske ett bra MH, träningsbarhet mm. Men hellre en hund med en 2:a på utställnig som presterat bra på tex en agilityplan och visat sig vara följsam, träningsbar och frisk, än en hund som har alla cert i världen men aldrig tränats i något annat än utställning. Och sen skall man ju hitta fantastiska och varaktiga hem till valparna...