Så var det det där med raketerna igen. FAN säger jag. I stan är det rena kriget, Luma är helt skräckslagen. Jag jobbar i nyårsdagarna och vill inte att hon skall vara ensam en sekund när det smäller, så nu har jag utackorderat henne till mina föräldrar som bor på landet. I Lerums kommun där föräldrarna bor, där är det totalförbud för raketer, förutom under nyårsnatten. Det känns mera ok, då vet man när det kommer att hända och kan förbereda sig för det, men i Gbg centrum är det laglöst land och det har skjutits hejvilt i flera dagar nu. Prutt.

Luma i julklappsgolfslipovern!

Idag är det ganska milt ute men det har varit riktigt kallt under en period nu. Luma klarar det ganska bra i sin frusenhet, värst verkar saltet vara, då blir det tåkramp ganska omedelbart. Jag har sett att endel gårdshundsägare använder små tossor på sina hundar, det är nog inget för oss, tror att den här damen hade trillat omkull om jag skulle sätta skor på fötterna på henne...
I ateljén har vi bäddat för henne framför elementet, bästa stället!

Vi har en trött period nu, både jag och Lumapuman. Hon löper och rullar ihop sig till en gosig kringla så fort vi är inomhus. När vi är ute trippar hon runt mig på ett sätt hon inte brukar. Godissugen till tusen.  Tur att vi inte har några okastrerade hanar i vårt gäng, utan vi kan umgås som vanligt med våra kompisar, det gillar vi.