På Koster har nästan alla husen blivit vita. Det känns extra tydligt när snön ligger. Vackert och homogent. I det Beckmanska residenset ser paletten lite annorlunda ut. Farmors reafärg från 60-talet står sig. Päronglassfärg får det bli till nästa gång med. Lumas och mitt lilla hus får definitivt behålla den turkosa dörren, trots att det är den fulaste dörr min svåger sett!

Väldigt mycket vyer på den här bloggen just nu. Det blir ändring på det när jag är tillbaks i stan igen. Luma och jag ha tagit en tur ut till Koster. Utrustade med rena hinkar ifall vattnet skulle vara fruset och jag skulle behöva hämta direkt ur brunnen. Vatten har jag faktiskt, först bara i en slang i källaren, och efter lite isproppar och sprut hit och dit har jag nu vatten upp i köket, både varmt och kallt. I badrummet har jag bara varmt än så länge. Det gör inget, det känns lyxigt att ha vatten i någon kran överhuvudtaget.
Ruskigt skönt att vara här.

Just nu har jag lite dåligt samvete för att vi inte gör så mycket fokuserad träning. Det blir lite här och där, hur som helst, känns det som, men jag tror att hon har det ganska bra ändå. Vi trasslar vidare med våra små tricks och det är ganska kul det med.

Bus på isen ute i Lerum hos föräldrarna. Rose-Marie och Luma blir som tokiga och far runt, runt. Det är roligt att se husen utifrån sjön. Jag är rädd för is egentligen, får svindelkänslor av mörkret och blir knäsvag när det smäller i den. Idag är det tjockt med snö så jag slipper se det svarta under fötterna.
Hundarna hittar vakar efter isfiskarna. Luma ser till att rulla sig duktigt där de rensat fisken. Det går alltid att lita på Luma, hon hittar äckel vart vi än befinner oss. Imorgon blir det ett försenat julbad.

Eftermiddagspromenad med Ada och Felix dagen innan julafton. Helt tomt i skogen. Lösa hundar under hela promenaden. Så skönt, inget spårande efter vilt, bara bus med varandra. Duktiga hundar och glada mattar. Luma har lärt sig att ducka när de två andra brötmånsarna kommer, jag har lärt mig att gå av stigen när Felix kommer dundrande. En aussie i full fart väjer inte, iallafall inte Felix. Det är bara att gå åt sidan om man inte vill bli nermejjad.

Isklumpar mellan tårna, de andra är med och inspekterar...

Fina Ada, för engångs skull med nästan alla 4 i backen samtidigt.

..och så var det Adas tur att få pill mellan tårna.

Rose-Marie gillar INTE att man pillar på henne. Spelar ingen roll om det gäller fästingar, klor. borstar eller kammar. Pillepill är verkligen inte hennes grej.

The Motorhomes - Into The Night

Sorgligaste hundvideon ever...

"Jullov"nu. Glögg hela veckan, sista redovisningen för studenterna i torsdags och en Luma med väldig långa klor är levererad till mig av mamma. I kväll blir det mys och kloklippning.

VÄLKOMNA!

Hittade den här bilden i en bok på jobbet idag, som en genmanipulerad sharpei-mus...

Arg på snön. Ja, det är jag. Sur på allt som har med den att göra. Öppnar jag facebook tycks alla mina vänner ägna sig åt att åka pulka, varm choklad och hänge sig åt uppfriskande skottning. Själv orkar jag inte med snörallyt till jobbet idag. Jag hoppas att snösvängen gör sitt inatt och att vägarna är bättre imorgon bitti.

Luma är avlämnad i Lerum hos Rose-Marie och har det bra där. Så ikväll dricker jag glögg och försöker komma på något smart till min pedagogikläxa.

Tillbaka efter äventyr i Dalsland. Upp i söndags i snöstorm och oplogad väg, 4.5 timmars resa. Väl uppe har det varit svinkallt, massor av snö och oändligt vackert. Igår när jag skulle hem startade inte bilen alls. Några nätter med temperatur runt 26 minus var inget Skodan gillade. Världens snällaste vaktmästare hjälpte en adjunkt i nöd och kom med startkablar. Inte ens det funkade, men efter att ha rullat den ner för Dals Långeds brantaste backe så gick den som den aldrig gjort annat. Jag blir helt handfallen och vet inte hur jag skall bete mig, gasa mycket eller lite, JAHA, laddar batteriet ur när det är kallt? Känner mig dum och brudig och jättetacksam för hjälpen som kom. Fet chokladask inhandlades till gubbarna på Konsum innan jag drog.

Bild som Anna tog förra vintern på Luma när hon fick kramp i tårna i kylan.
Nu är vi där igen, burr för en gårdshund med naken mage. Gårdisen är ju ändå en nordisk arbetande ras, så jag fattar egentligen inte hur de kan ha så lite päls. Men de kanske bara jobbade inomhus i kostallet när det var kallt. Eller som magvärmare åt bonden..
Jag har köpt en fleeceoverall till Luma, den kom i brevlådan igår. Något trång över bröstkkorgen såklart men jag skall sätta i en liten kil så blir den nog perfekt. Luma trillade nästan omkull när det var ben på täcket. Blir lite overallterapi innan den kan användas tror jag...

Det är bara att inse att tejp inte funkar på den här damen. Jag får pröva att shejpa in det istället. Vi började lite ikväll. Jag vill att hon skall lyfta bara ena tassen och lägga den på sin nos. Det var svårt med bara en, båda fötterna ville åka upp snabbt som 17!

Sen blev det belöning. Korv i muslipaket. Hurra!

Tillrättalagd miljö? Primus var inte värsta lydnadshunden men han kunde många cirkuskonster. Ett av hans nummer var SKÄMS! Då la han tassen över ögonen. Väldigt gulligt. När jag lärde in det så satte jag en tejpbit i pannan på honom och när han drog med tassen över tejpen fick han godis och beröm. Det gick snabbt att lära in. Tycker att det vore en finfin konst för Luma också, så jag prövade med samma metod... Och hon som i vanliga fall är så himla kreativ och snabb satt som ett fån och bara glodde. Antagligen tyckte hon att det var det mest korkade hennes matte gjort ever..

Imorse blev vi riktigt oroliga när vi såg Annes status på Facebook. Tindra(den viltfärgade på bilden) hade försvunnit från en promenad runt Nääs slott igår vid 14-tiden. En natt i snöstorm och minusgrader är väl inte drömmen varken för mattar eller gårdshundar. Luma, jag och resten av familjen åkte ut till Nääs nu på dagen och ropade och tittade. Ingen Tindra och E20 ligger inte långt därifrån. Läskigt.

För en stund sedan hörde jag att Tindra kommit tillbaka igen. Underbart. En hästtjej hade fångat in Tindra när hon for runt mitt på vägen "som en yr höna". Tur det.

Det är väl nästan det värsta som kan hända, att hunden försvinner och man går i ovisshet om vad som hänt. Vi förlorade en liten tik på det sättet för ungefär 20 år sedan. Hon var med mig i stallet och rätt var det var fick hon vittring på något och bara drog. Vi letade precis överallt, ringde tom till ett medium. En väninna till min mamma hittade henne under en hundpromenad, 3 mån senare, död vid ett vattendrag ett par km från huset. Så sorgligt och också skuldfyllt för att lydnaden inte var bättre än att hon bara drog.

foto: Anne Hansson

Korthelg på Koster. Det är iskallt i vinden och samtidigt väldigt vackert. November som bara den, grafiskt och dagar som nästan aldrig ljusnar. Som alltid när jag skall direkt till Dalsland efteråt så orkar jag inte ta med mig storkameran, vill inte kånka för mycket. Men som alltid så ångrar jag mig, mobilen blir rätt fjuttig i bildsammanhang.

Ön känns ganska öde nu och hundarna går lösa på nästan alla promenader, koppel endast bland fåren. Rose-Marie går lite bakom i hälarna på mig. Luma får jag bromsa, annars blir utflykterna för långa. Självständig och värsta mattehunden på samma gång.

Tycker att vi haft en väldigt bra vecka, jag och Luma. Helgen var kass när jag missade spårläggning, men sen har det varit bra hundgrejjor varje dag. En 2-timmarspromenad tillsammans med Felix på stan i tisdags, oj vad bra, massor av folk bilar ambulanssirener mm. Igår en riktig långpromenad runt Nya Varvet redan på morgonen och idag fick vi besök av Anna och Felix som behövde hjälp att komma igång med raggsockor. Inte helt lätt med 2 hundar som vill hjälpa till men tror att det blev bra tillslut. Sen ringde Cecilia, Ninja och de små svarta = kvällspromenad över Västra Kyrkogården. Gött.

Imorgon åker vi upp till Koster och jag måste definitivt leta upp mina långkallingar innan dess. Nu är det kallt!

Rädda garnet!

Fitting In...

Eftersom jag varit hängig i helgen har inte Luma fått så mycket stimulans. Så därför blev vi extra glada över dagens uppdrag. Att vara störning på Annas rallykurs! Vi är väldigt bra på att störa andra. Vi både skällde och pinkade på golvet bland alla rallyskyltarna. Rätt så bra gjort faktiskt!

Sen gjorde vi andra störningar också, bland annat fick vi sitta bakom ett galler och bara finnas till men då och då fick vi komma fram och kliva bland skyltarna och kampa och busa. Då kunde det vara svårt att vara rallylydig, fast det klarade kursdeltagarna galant.

Vi kan inte ens göra en "tysksväng". Det skall vi öva på.

Ingela Larsson

Här kommer lite suddiga bilder från igår. I ateljén är Fridas gravida mage grejen, varm och mysig. Luma gillar!

På eftermiddagen skulle jag göra några ärenden i stan och tog med Luma, det var så längesedan hon var i Nordstan(stort shoppingcenter). Hon var med mig inne på Åhléns och när expediten kom fram till oss tänkte jag att hon skulle be oss gå ut. Men istället föll hon på knä och ropade att hon ÄÄÄÄlskade gårdshundar, sen fick vi pussa på de andra expediterna också. På väg ut kom en tjej fram och frågade om Luma var en gårdis, hon berättade att hon också hade en. Ibland känns det som jag gick med i en hemlig klubb när jag köpte gårdshund.

Kul att vara i stan och Luma blev lika trött av shoppingcenter som av blodspår! Skall nog ta en tur till innan julhandeln kommer igång..

7,9 kg!!! Jag var tvungen att väga Puman efter att jag varit hemma hos Camilla och träffat hennes fina gårdisfröknar. De är av en nättare och mindre typ än Luma. Luma är grövre och bredare, men ändå inte så grov som endel av de gårdisarna man ser på utställningarna. Hon är liksom ett mellanting.

Och som sagt det var ju inte bara selen som blivit för liten. Nu har jag gått igenom våra täcken och de som var för små fick jack russeln Doris ta över.

Det var så roligt att spåra i helgen. Och väldigt mycket värt att Camilla gick med oss i spåret. Första spåret gick bra till en början, men sen villade vi bort oss, Luma drog och paddlade till en skogsdunge åt helt fel håll. Klöven hittade vi inte ens. Camilla peppade och tyckte att Luma var duktig iallafall och jobbade på bra. Andra spåret låg på lite öppnare mark och det verkade som det var lättare för Luma. Där gick det jättebra och hon hittade klöven som smakade så gott. Jag måste lära mig att läsa henne och också våga ha lite tryck i linan. Jag har varit rädd för att störa henne och inte vågat hålla emot, men istället rusar hon bara på och missar saker. Känner mig jättepeppad för nästa helg. Dags också att ha täcke i bilen, den var iskall när vi skulle åka hem igen.

Ny sele! På lördag skall vi spåra och få lite handledning av duktiga Camilla. Jag upptäckte att Luma vuxit ur sin sele så vi fick inhandla lite ny utrustning. Hon har breddat sig ganska ordentligt över sommaren, det är fint.

Svårt med storlekarna på selar tycker jag. När jag var i hundaffären tyckte jag att alla selar satt helt tight upp i armhålorna och över bröstet. Jag gillar de selarna som inte har en rak rem över bröstet, det känns som de med bröstremmen går hårdare åt armhålorna när man är pälslös där. Det slutade såklart med att jag kom hem med en som var lite för stor, men det kan vi fixa. Det blev en Hurtta. Luma tyckte att allt provande var väldigt tråkigt och oviktigt.

Men den uppdragbara musen som fick följa med hem kändes inte lika onödig förstås...

Nu är Rose-Marieveckan slut och hon har åkt hem till Lerum igen. Då kan vi äntligen plocka ner märgbenet från bokhyllan!

Det har gått väldigt bra, och det blir lättare och lättare för henne att vara i stan med oss. Nu var det iofs bara 3 nätter i lägenheten men stor skillnad mot förra gången då hon vaktade på allt. Duktig hund.

Imorgon skall det bli ösregn och 17 sekundmeter i vind. Tjoho.

Idag har det varit shopping på Syd Koster och lite trädgårdsarbete som stått på schemat. Den enda vinteröppna affären ligger på Syd och det är en lagom hundpromenad dit. Först är det förstås linfärja över Kostersundet, Luma tycker att det är så kul med färjan att hon skäller hela vägen över. Rose-Marie skriker i vanlig ordning.

Det går jättebra med Rose-Marie, hon skall vara med oss hela veckan, men jag får lite dåligt samvete för Luma. R-M tar så himla mycket plats och ser till att vara i centrum hela tiden. På natten tar R-M bästa platsen under täcket och fräser högljutt åt Luma om hon lägger sig "fel". Inatt sov Luma på min kudde för att inte störa surmonstret som numera bor i vår säng. Men R-M är också världens lättaste, hon går lös överallt och är väldigt glad i alla gubbar vi möter härute. De är så olika, när jag var utomhus och grejade idag så hittade Luma genast ett sorkhål att hålla på med. Rose-Marie däremot gick i mina hälar och pep, hon tyckte att vi kunde gå in och fika istället...

Oj, det här vädret var jag inte alls beredd på. Norr om Ödsmålsbron var det vinter och mina sommardäck kändes sådär... Var inte så sugen på att åka i diket tillsammans med Luma och Rose-Marie. Var alldeles slut när vi kom fram. Hundarna däremot tyckte det var spännande med all snö.

På Kosterbåten hittade Luma ett bekant knä att mysa i..

Luma löper. Vi möter Chabben, Bosse, Harry, Stubben och jag ropar VI LÖPER!!! alla gör en lov kring oss och går vidare. Luma är snygg som f-n.

Men allvarligt, vadå VI löper? Hjärnsläpp.

Vi är hemma! Så härligt.

Igår var vi bjudna på middag i Änggården hos en god vän och det var så mysigt. Luma skötte sig bra tycker jag, men hon snokade rätt friskt i barnens rum och hämtade det ena gosedjuret efter det andra. Efter att ha tuggat på lite medhavt torrfoder och ett tuggben så däckade hon på en kudde. Vi tog spårvagnen hem eftersom vårt sällskap lider av grym foglossning och endast vaggar fram hjälpligt just nu. Lite konstigt att komma från landet direkt in bland lördagsfirarna på vagnen, men hon fixade det bra.

Idag har vi bara latat oss och träffat Felix på långpromenaden. Han hade avslutat sin klickerkurs och klarat sin läxa. Den gick ut på att han skulle ta av sin matte kepsen, bära kepsen till en korg, lägga den i korgen och sen bära korgen till matten. Det ni!