Ljuvliga dofter av teneagn sprider sig. Luma tror att hon är i himlen.

Hummerpremiär

Idag är det julafton för många på västkusten. Så här det sett ut på bryggorna under helgen. Tenorna i blöt och tunnan är full med gammel fisk som luktar räv.

Igår var det lite hetsigare än vanligt när vi åkte upp mot Strömstad. Fredagstrafiken var tjock upp till Uddevalla och i Tanum var det vägbygge. Vi var något stressade när vi sprang till båten. Men vi hann. 2 timmar i ett regnigt Strömstad i väntan på nästa båt hade varit döden. På måndag börjar hummerfisket och båten var lika full av bagage som vid högsommartid. Luma och jag fick sitta utomhus på vår väska för det var proppfullt överallt.

Återigen så fascineras jag av hur lätt Luma är att vara med. Alla avvikelser från rutinerna blev en fullständig katastrof för Primus, han förvandlades till ett stressat folkilsket monster. Det var så synd om honom. Luma scannar av och gillar läget. Igår tex kom det på en jättefin ung tollare på båten. Han gjorde ett närmande mot Luma, hon blev riktigt arg och trängd. De flyttade sig en liten bit bort och Luma låg och spanade ett tag och efter en stund så bjöd hon in till lek.

Så tycker jag att hon funkar i de flesta situationer, hon kollar av att det inte är otäckt och sen är det lugnt. UTOM när det gäller skott då. Där verkar det vara bom stopp. Jag har inte riktigt trott på de där skott och fyrverkeriskivorna, men det kanske är värt att pröva? Någon som har erfarenhet av dem?

Det är ett himla flängande för oss i september-oktober. Göteborg-Koster-Dalsland. När jag är i lägenheten blir det mest fokus på tvätt och plock, och jag känner mig konstant trött. Därför var det extra mysigt att få Felix+matte med på lunchpromenaden igår.

foto Anna Barnö

Jag var bara tvungen att låna en bild från Felix blogg när Luma får smaka på Annas macka.

Efter en ganska sen partynatt så var det behövligt med ett morgondopp för oss båda två...

...och om du fortfarande inte bestämt dig för vilket parti som får rösten - då kan du kika in på Udos blogg. Han har gjort lite egna valaffischer.

Vi gick upp tidigt imorse och åkte upp till Strömstad i ösregnet. Jädrar vad det regnade, jag trodde att jag skulle missa båten då jag och alla andra på E6:an fick krypa fram i byarna. Det var nästan så att jag ångrade mig lite.

Men..i Strömstad började det klarna och ute på Koster var det klarblått. Det gungade lite på båten, inte Lumas grej alls, men när vi närmade oss kajen så stod hon på 2 ben och var jätteglad över att komma till Koster. Det är som vanligt, när man kommer fram finns det liksom ingen anledning att ångra sig, så skönt.

Ikväll skall jag på ngn slags kräftskiva och Luma blir ensam ett par timmar. Det brukar inte vara några problem men vi har gått långpromenaden så att hon skall känna sig ganska nöjd och trött.

Ruskväder utomhus..

Idag gjorde hon något som hon aldrig tidigare gjort. Hon bar 2 pinnar under hela promenaden och hela vägen hem, i regn dessutom. Låter väl helt hundnormalt, Primus gjorde det jämt. Men Luma har aldrig burit pinnar och än mindre tagit hem dem.. Just de här 2 måste varit speciella så vi får väl spara dem ett tag dårå..

Inomhus-klicker-lek med låda, grymt kul tycker Luma..

Äntligen!

Finaste Lumapuman är tillbaka igen. Det var på tiden.

Resan gick bra, men hon hade blivit lite rädd på båten. Föräldrarna brukar åka i egen båt till Strömstad och då gungar det lite, det gillar inte Luma. I min båt går det bra, det är bara en liten plasteka så det kanske blir skillnad. Jag hoppas att det går över, första gången hon åkte spårvagn fick hon panik och satt och skrek rakt ut. Men nu älskar hon att åka, drar i kopplet för att snabbt komma på vagnen.. Nästa gång vi åker upp blir det iallafall stora Kosterfärjan och den går bra att färdas i.

Ada är inte helt nöjd med att matte lämnar oss i bilen och går in på macken...

Det är galet konstigt att vara utan hund. Luma kommer till mig imorgon. Jag borde passa på att göra något ohundigt men vaddå? Jag är nog egentligen riktigt slut efter veckan, men känner mig rastlös utan Lumapuman. Istället följde jag med Ada + matte på långgpromenad i Änggården under förmiddagen. Det var skönt.

Efter det gick det bra att göra lite ohundiga saker, så jag åkte till stan och gick på Röhsskas vernissage om Textilia. Det var bra.

En del av ett trådverk av Anna-Elisa Nilsson

Bilder från helgen. Morgonmöte i Basteviken. Morris, Luma och Sally. Det är skönt att det finns lite hundkompisar på Koster också. Nu är jag i Gbg och Luma blev kvar på Koster med Rose-Marie. Jag har haft ngr tuffa arbetsdagar så vi bestämde att det var bättre för Luma att stanna kvar på ön. Lite tomt här hemma men hon kommer på söndag igen..

Vi sket i kloklippningen igår, det var ju sånt grymt väder. Eftersom båten fortfarande ligger i så åkte vi ut med väninnorna till en fantastisk holme. Mörholmen, som ligger väster om Koster. September är nästan bäst.

Luma gillar läget...Linan är på då vi mötte 4 getter och 2 får därute.

Vin, ost och dessutom ett badbildbevis. Jag doppade mig i en djup ränna och det var kallt, men inte så kallt som det skulle kunna vara..

Idag däremot blir det kloklippning!!!

God förmiddag. Idag är det stora kloklippardagen.

Som en jojo tillbaka till Koster igen. Så skönt. På 2 veckor har färgerna förändrats och jag borde nog haft vantar på morgonpromenaden. Hundarna hämtar nedfallna äpplen som de busar med. När jag är borta och Luma är ensam hos föräldrarna, då sover hon och Rose-Marie i samma korg. När jag kommer tillbaka - då är det lite konkurrens och andra roller. Då tillhör man varsin flock igen. Precis samma när jag har Rose-Marie och hennes matte och husse är borta.

Lite suddig bild, men Rose-Marie i förgrunden och den lilla pricken i bakgrunden är Luma som är ute och simmar...

Dalsland! Det var ett tag sedan sist! Lite ångestladdat att ta sig upp då jag blev sittande i bilkö i 2 timmar utanför Ljungskile. Helt stopp och man anade läskig olycka där framme någonstans. Folk blev rastlösa och gick omkring. Jag pratade med ett gäng kissnödiga, men otroligt glada damer som shoppat loss i Ullared. Som de hade fyndat! Själv plockade jag fram stickningen efter ett tag, lastbilschaffisen bakom mig passade på att ta en lur.

Och väl framme var det knäpptyst och jag var ensam i Dals Långed kändes det som.

Luma är på kollot och jag har fått rapport om att hon tycker att det är SÅ roligt att vara på Koster igen och att hon sover hela natten under täcket. Det är bra.