Skolgård is the shit

Jag brukar gå till Västra kyrkogården och träna när jag inte orkar ta bilen till GMBK, inte så att vi springer runt på gravarna, utan för att det finns bra upplysta asfalterade gångar där. Nästan aldrig några bilar eller människor på kvällarna, men nu kring storhelgerna är det tjockt med folk, helt omöjligt att gå dit. Idag slog det mig att jag brukade gå till en skolgård i närheten när jag hade Primus, har helt glömt bort den trots att den ligger precis där vi bor. Delvis inhägnad, upplyst och folktom på kvällar och helger, perfekt.

Det var en nymålad basketplan där, Luma hoppade över de vita sträcken som de vore hinder.. Känslig för störningar är hon så det räcker. Om vi hör människor som kanske-kanske skulle kunna ha med sig en hund, då bara måste Luma upp och moffa lite. Absolut inte sitta med ryggen mot konstiga ljud, nä det går inte. Men hon tycker att det är roligt att träna, och orkar faktiskt hålla på en stund, det är grymt bra.

Söt färdigtränad räka!

Störning

Igår fick jag och Luma vara störning och publik när Linda Laikre tränade freestyle med sina hundar. Jag blev grymt imponerad, inspirerad och lärde mig ett och annat bara genom att titta. Luma störde på allt vad hon kunde, jag satt vid stereon och försökte sköta ljudet, Luma satt med sina hundkompisar Nipper och Tindra en bit bort och pepstudsade. Tror att hon ville komma till mig och dessutom var det det tokigaste hon sett när Holly kröp jättefort över golvet...Kände mig peppad när jag åkte hem igen.

Ikväll har vi varit på GMBK och tränat lite. Jag försökte först med Västra kyrkogården, där brukar det vara ostört, men det är ju allhelgona snart och kyrkis var fullt av bilar. På GMBK var det ganska lugnt, Luma var med mig och tyckte att det var roligt. En schäfer tränade ganska nära, det var bra, L brydde sig inte om det. Vi försökte oss på en plats"sittning" på slutet tillsammans med Felix, men just då rusade ett gäng lösa bordercollies förbi bakom oss, jag hann stampa på kopplet som tur var. Felix rörde såklart inte en min, men Luma blev omedelbart en studsboll.. Men vi gör om det nästa gång!

Tankar om förändring

Ibland funderar jag på om vi skulle kunna bo på något annat sätt. Jag längtar efter en gräsplätt just nu. Mycket. Och mera utrymme, kanske ett rum till. Men då har jag inte råd att bo i stan längre och hur mycket av min identitet ligger i att bo här egentligen?Det är så ironiskt, jag skulle ha råd att köpa ett hus på 100 kvadrat i tex Dalsland, men jag har inte råd att ha kvar min ateljé om jag skulle välja att flytta till en tvårumslägenhet i stan, knäppt. Ibland tänker jag att jag borde köpa ett hus i Dalsland där jag faktiskt jobbar, för jag avskyr verkligen pendlandet. Jag är inte rädd för att bo på landet, så är jag ju uppvuxen. Men det är en jäkla skillnad på att bo på landet när det tar 3o min till stan, mot att bo på landet (dalsland) när det kanske tar 2 timmar och 30 min till stan...

Luma skulle ju hur som helst älska att ha en egen trädgård att gräva i, men hon skulle säkert sakna sina goa lekkompisar som hon har här. Att hitta ett hundsammanhang, träningskompisar mm är nästan avgörande viktigt.

Hemnet är min bäste vän just nu. Vi blir alldeles säkert kvar här ett tag till, men förändring är årets ord!

Kurs

Nu är vi hemkomna från dagens kurstillfälle. Ösregn och ganska kallt, det är så synd Luma blir så frusen. Idag var det hopp över hinder, vi fick lära in 2:ans hinder där hunden hoppar från oss istället för emot. En target på andra sidan hindret som hunden springer till. Det gick bra för Luma, hon älskar sin musmatta, det var skönt. Hon har aldrig hoppat några hinder, men häromdagen på GMBK så lät jag henne hoppa ett agilityhinder några ggr så att det inte skulle vara så lockande att gå runt.

Andra momentet på kursen idag var snabba lägganden. Ja, inte för oss då som är nakenfis under magen, men vi ha fått med oss lite verktyg hem så vi kan vänta in lite bättre väder...

Bakdelskontroll var den sista delen idag. Du skall kunna snurra bakåt på stället och hunden följer och flyttar in baken ordentligt. Fröken visade och hon snurrade, vände och backade och hennes vovve satt naturligtvis som klistrad vid hennes ben. Snyggt!
Det fanns olika metoder att träna in detta, Luma och jag lärde ingångar med hjälp av klossmetoden så vi tar upp klossen igen tror jag. I slutet av denna artikel kan man läsa om det.


Så här trött och frusen blir man när man varit på kurs i regn!

Nu är det två tillfällen kvar på kursen och det har varit bra, jag har lärt mig mycket. Problemet är fortsättningen. Efter denna kursen blir det mycket mer individanpassat och Karin tyckte att vi skulle hoppa på "tävlingsgruppen" där man tränar en och en i ca 20 min var, utifrån sin egen nivå. Det låter ju faktiskt bra, MEN då börjar den i januari och då är det snö och kallt. Frågan är om det är bortslösade pengar och Luma bara står och skakar och blir låg, eller om jag kanske skall tänka så att även om hon inte är "med" alla tillfällen, så får man ju ändå med sig massor att träna på hemma iallafall...

Träning

Nu har tiden stuckit iväg så där snabbt igen. På lördag är det kurs igen och då har det gått 3 veckor sedan senaste kurstillfället. Vi har tränat så gott vi kan tycker jag. Vissa saker går bättre, andra går nästan inte alls. Igår åkte vi upp till GMBK och tränade. Det var nyttigt, Luma var mycket mer intresserad av rådjursbajsarna och rottisen på andra sidan planen, än av mig. Jag fick byta leksak 2 ggr innan hon bevärdigade mig sin tid. Jag skall inte bara vara negativ, det var längesedan vi var där så det är klart att det var spännande. På slutet fick vi till några fina ingångar och en liten platsliggning (på min jacka) tillsammans med Felix, så det får jag nog vara nöjd med, med tanke på störningarna. Det har varit ganska tråkigt väder den sista tiden och då har vi mest tränat i ateljén och hemma, klart att det går bättre inomhus...

I morse stannade vi till på en fotbollsplan och tränade ett tag. Underbart väder. Det som börjar funka nu är ingångarna, det blir inte lika många sneda längre, hon klarar också de första stegen i fria följet helt ok tycker jag. I början var det ju svårt att få med henne överhuvudtaget, hon satt som berget på sin rumpa. Ställande under gång, ja det funkar sådär, hon stannar lite tveksamt och det är väldigt svårt för mig att inte börja ge handkommando..Vi hade ju tidigare börjat med "hoppstå" men ärligt så har jag slarvat bort det någonstans, dumt av mig det hade nog blivit tydligare för henne att fortsätta med det. Apporten...den känns som den kommer bli ångestgrejen, det funkar inte alls bra, skall se om jag kan få lite tips på lördag.
Vi avslutade morgonträningen med ett liggande i gräset en stund. Efteråt fick hon spelet med sin leksak, tror hon fick anstränga sig lite för att ligga kvar i det blöta morgongräset, runt-runt hela planen sprang hon.



Vi gick runt hamnen hem, det var fint. Nu skall jag packa för 2 dagar i dalsland, inte supersugen att sätta mig i bilen upp måste jag erkänna..

Pappa upp i dagen

Jag letade efter en grej i datorn och hittade bilder på Lumas pappa Esset. Tror att han är junior här. Jag tycker att de är otroligt lika i huvudet. Har aldrig träffat Esset men skulle så gärna vilja se honom i verkligheten.

Pappa Esset, foto Anne Hansson

Luma

jobba-jobba

Oj vad vi har jobbat duktigt i ateljén idag! Tränat lite har vi gjort också. När inga andra är där passar vi på att utnyttja ateljén som träningslokal. Det går riktigt bra att kryssa mellan lera och gammal färg...

Igårkväll när jag åkte upp till Dals Långed hände något otäckt. Det var kolmörkt och jag hade precis passerat Färgelanda när bilen som ligger framför mig, smäller in i en stor älgko. Jag låg en bit bakom och körde inte så snabbt (tack för det!) så jag kunde göra en lugn inbromsning. Kvinnan som kört bilen fick på varningsblinkersen otroligt snabbt och kom ut ur bilen. Det var glas över hela henne, det rasade av från håret och överallt. Hon var chockad men verkade i övrigt oskadd. En man stannade också sin bil. Älgen hade en kalv som vände på halva vägen och sprang tillbaka in i skogen. Älgkon låg i diket på rygg och var allvarligt skadad, det var väldigt jobbigt att se.

Kvinnan som hade kört ringde 112 och bara en kort stund efter så kom 2 stora brandbilar som spärrade av vägen på båda sidor om oss. De var jätteproffsiga och jag var imponerad över sättet de tog hand om kvinnan. Hon blev mer och mer chockad såklart och ville absolut inte sitta i deras buss i värmen, men de övertalade henne att iallafall sitta lite på trappan med en filt på sig. Ungefär samtidigt som brandbilarna anlände så självdog älgen. Det var bra att den slapp vänta på polisen som skulle skjutit den annars. Kort lidande är bättre, även om det kändes som en evighet när vi stod där och tittade på den.

Kvinnan måste ändå haft änglavakt, dels så kanade älgen av motorhuven och kom aldrig in i bilen och sen när vi tittade närmare in i bilen såg vi att en av sidobalkarna vid framrutan pekade rakt in mot förarsätet. Jag förstår inte att hon inte fick den rakt i huvudet för som det såg ut så borde hon fått det.

Räddningspersonalen tyckte att hon skulle följa med till sjukhuset för att undersöka nacken ordentligt. Jag stannade tills jag såg att hon kom med ambulansen och sen fortsatte jag SAKTA in i Dalsland i kolmörkret.

Änggården igen...

Luma och jag hade en jätteskön promenad i Änggården igår igen. Jag passade på att gå den "nya" promenaden snart så att jag inte skulle glömma vart den gick. Vi gick säkert 40 min utan att träffa någon annan, väldigt skönt eftersom det ändå ligger så nära stan. Sen träffade vi en stoooor Ronja med husse. Ronja var en 10 år gammal tik som var blandning mellan dobbermann och berner senner. Hm, intressant blandning, hon var stor, lite stolpig och släthårig. Luma blev förstås jätterädd, Ronja var lös så hon kom i lugn galopp fram till oss. Luma lät som ett brandalarm. Det är så synd att hon reagerar så på stora hundar som kommer fram, för även om det är snälla hundar så kan Lumas läte ibland få motsatt effekt, endel får lite jaktinstinkt av det där skrikskället verkar det som. Hur som så stannade vi till och pratade en stund, Luma satt bakom mig och blängde och Ronja satt vid sin husse och pep och ville hälsa. Efter en stund så frågade jag om vi fick slå följe med dem ett tag, då brukar rädslan släppa. Det gjorde den, jag släppte Luma lös och först gick hon bakom mig men efter en liten stund började hon nosa Ronja i rumpan och kolla in samma fläckar på marken. Sen var det racer som gällde. Det är så skönt att se när det släpper för Luma. När hon bestämmer sig för att det inte är det minsta farligt.
Resten av promenaden blev jättebra med Ronja som lufsade runt och Luma som lekte rallybil och sprang runt-runt Ronja.

Vodou

Idag besökte jag äntligen Världskulturmuseét för att titta på Paraccastextilierna och Vodouutställningen som pågår där nu. Jag har skickat mina studenter dit och det är ju bra om jag vet vad jag sänt dem på. Jag blev helt tagen av båda utställningarna. Paraccastextilierna dels för dess grymma hantverk men också av mönsterrikendomen som borde få en grafittimålare att blekna av avund. Vodouutställningen var större än jag trodde och jag kände mig tagen när jag gick därifrån. Jag tror att jag hade väntat mig en samling dekorerade föremål och flaskor. Istället fann jag svarta rum med enorma speglar med Luciferavbildningar och ännu större mörka rum med grupper av dockor i mänsklig storlek. Dockorna var helt fantastiska i sitt uttryck, enkla och otäcka på samma gång.
Jag smög upp mobilen och försökte ta några bilder lite diskret...





Eftermiddagen blev hundig och vi gick en långpromenad i Änggården tillsammans med en kompis och hennes australian shepherd, Felix. Han är kul, är som en bulldoser i terrängen och Luma hänger såklart med. Efteråt blev vi bjudna på varm choklad och bulle, Luma bjöd sig själv på Felix mat. När vi kom hem igen åt hon ytterligare en stor portion mat, juckade lite på sin blåa nalle och sen somnade hon som en stock. Skönt. Bra dag.

Klöv!

När vi kom hem från morgonpromenaden idag mötte vi rörmokaren som fixar i vårt hus. Han är en otroligt snäll gubbe som även har fixat i min lägenhet, 2 jakthundar har han så det finns alltid något godis i hans ficka. Idag lockade han med Luma till bilen och öppnade dörren. Hon hoppande in..o det luktade så gott där inne, det låg en klöv på golvet! Han tog ut den och Luma bara luktade och skakade för det var så spännande. Först efter att jag busat lite med den och låtsas bita i den vågade hon ta den. Sen släppte hon inte , utan bar den hela vägen in i lägenheten. Inne i lägenheten så "lekte" vi lite med den, jag drog den lite och gömde den i rummet när hon väntade i köket, roligt som bara den. Hon ville inte se den åka in i frysen igen. När jag gick viltspårskurs med Primus berättade kursledaren (Roger Markström) att han väckte intresset hos sina valpar genom att gömma klöven långt in under soffan, och sen själv låtsas försöka gräva fram den. Det brukade valparna tycka var jättespännande.
Jag lade några spår i vintras till Luma, men det kändes egentligen lite för tidigt för hennes del. Eller rättare sagt jag kanske borde introducerat klöven på ett annat sätt. Inte så att det var ointressant då, men inte jätteviktigt heller. Med Primus behövdes inga introduktioner, han älskade att spåra och var så duktig och självklar i det. Men Luma är en helt annan typ av vovve. Nu kändes klöven väldigt attraktiv för Luma och det verkar som det kan vara läge att komma igång med spåren igen.
Tack snälla rörmokaren!

Tillbaka i Göteborg för den här veckan. Nu åker jag inte iväg förrän tisdag kväll igen. Skönt, jag har längtat efter lite sammanhängande tid hemma och i ateljén. Idag skall Luma och jag träna på våra läxor och sen blir det till stan en snabbis för ta ut pengar till tandläkaren imorgon. Blä, jag är fruktansvärt rädd för tandläkaren, det går aldrig över trots att jag borde kunna kalla mig vuxen.

Luma älskar att åka bil. Eller om det är det lilla huset som hon gillar så mycket, jag vet inte. När man öppnar bildörren och andra hundar brukar vilja skutta ut direkt, då ligger Luma kvar i sin låda och myser. Sen får jag liksom övertala henne att komma ut ur värmen..

Jag har varit lat sista tiden och bara fotat med mobilen, skall bli skärpning....

Inställt

Inställt MH idag igen. ÅH vad tråkigt. Den här gången var det den kraftiga vinden som blev orsaken.

Det blev promenad runt Röda sten istället.

Matte det är kaaaallt, nu går vi hem!

Kurs!

Det är klart att det inte hade slutat regna när vi skulle på kursen idag. Men tack o lov så ösregnade det inte iallafall. Både Luma och Elsa såg lite krokiga ut ett tag. Elsa liksom kisade mot regnet och såg ut att behöva en keps. Idag kom den femte deltagaren och det var en softie på ca 1.5 år. Jätteäcklig tyckte Luma för den var väldigt glad och studsig, men hon sa iallafall inget utan nöjde sig med att blänga på den.

Dagens träning som också blir läxa:

*Stå träning, börja med hunden framför och belöna när den stå med alla 4 i backen, i början så spelar inte fokusen så stor roll den kom ganska omgående iallafall. När hunden fattat att det är stå som ger belöningen så är det dags för matte/husse att börja röra sig på stället. Eftersom vi skall vara i rörelse när momentet sker är det viktigt att man inte befäster sitt eget stillasående för mycket. När man känner att det sitter hyfsat bra så kan man börja bjuda in hunden till sidan och börja träna där.

Luma och jag har ju börjat med hoppstå tidigare så jag tror att jag kanske fortsätter med det i denna övningen.

*Apportering. Vi fick en varsin vittringspinne att börja träna med. I början belöna intresse för pinnen, visa hunden pinnen i olika höjder och på olika sidor, efter en stund kan man se om hunden vill gapa om den osv. Om hunden visar tendenser till att vilja tugga på pinnen är det bra att använda omvänt lockande.

*Lära in en target till nästa gång. Tass eller nostarget var frivilligt, musmatta kan vara bra. Luma gillar att trampa på musmatta så vi fortsätter med det. Övningen skall användas till hopp över hinder som vi skall titta på nästa gång.

Nästa tillfälle är om 3 veckor så det finns lite tid till att träna och det är ju bra för det börjar bli mycket. Men jäkligt roligt! Nu kokar vi te och väntar in ovädret som alla tidningar har utlovat.

juck och besök

Nipper var här en timme igår när hans matte var ute på ett ärende. De busade som galna och jag tror att Anne fick en rätt så slak valp med sig hem igen.

Det juckas rätt mycket här hemma just nu. Jag vet inte om det kanske är det allra sista ur skendräktigheten som liksom juckas ut...det verkar så. Hos föräldrarna har Rose-Marie "valpar" och vaktar sin korg. Luma verkar inte det minsta intresserad av bebisar som tur är. Juck-juck-juck för att sen trilla ihop i en trött hög...

Idag är det iallafall 2:a gången på lydnadskursen. Roligt, tyvärr ösregnar det.. det skall bli spännande att se hur det går med 2 frusna gårdshundar. Jag har plockat fram täcket för säkerhets skull, tycker nog egentligen att det är för tidigt med täcke, men vad ska man göra när hunden fryser så den skakar...Det blir täcke på.

Läxan

Jag har hämtat hem Luma från denna veckas hummerfiske och nu har vi landat i lägenheten igen. Ganska skönt. När man jobbar på annan ort och sover kvar på jobbet som jag gör så längtar jag ofta hem.. Bara att vara hemma och fika i köket känns nu som värsta lyxen. Har en intensiv arbetsperiod sept-okt men sen lugnar det ner sig och vi kan jobba i ateljén lite ett tag.

Vår läxa har vi naturligtvis inte tränat så mycket på, det märks. Luma var så överladdad förut när vi skulle träna att hon gång på gång försökte jucka på mitt ben???! Knäpphund. Vi fick i läxa att verkligen försöka få in en riktig fotposition, det har vi ju börjat med innan så där blir det mycket finslip. En fortsättning på den läxan var att ta det första steget från fotpositionen till det fria följet. Där har vi verkligen problem.

Första problemet var för mig att lära mig att börja med vänster fot, den närmast Luma. Jag vet inte vilken fot jag börjar gå med när jag gör det naturligt, men när jag skall tänka på mitt första steg, ja då snubblar jag fram!!!

Andra problemet blir när Luma skall ta det där steget som jag skall tokbelöna, för hon sitter så jäkla bra på sin lilla rumpa och det syns på henne hur duktig hon tycker att hon är när hon sitter kvar trots att jag går.. Jag vill ju inte börja locka med godis nu när vi inte har jobbat på det sättet innan, förut använde jag mitt finger som en target som hon följde. Det känns inte heller ultimat men bara jag får henne att lyfta på rumpan så löser det sig nog. Det är roligt att just Luma blev så tung i gumpen helt plötsligt eftersom hon är så väldigt bra på att just studsa omkring utan någon markkontakt alls...