Efter ett bra dygn i Dalsland kan jag ändå inte låta bli att längta tillbaka till ön lite. Jag stannar här tills på onsdag och sen tänkte jag och Puman ta några dagar i Göteborg innan vi åker upp till Koster igen. Hoppas på att någon hundkompis har lite promenadtid till övers för oss. Det känns som det har hänt massor i ggb när vi varit borta. Udo har tex fått en ytterligare BC i familjen, henne har vi inte träffat ännu.. Just nu tycker jag att ALLA andra tränar jätteduktigt och går inspirerande kurser och vi gör ingenting. Riktigt så illa är det väl inte men vi har lite att ta igen om man säger så..

Så har nästan hela den här sommaren gått också. På måndag börjar studenterna och det skall bli roligt att komma igång och möta gamla och nya Stenebyare. Jag bor kvar ett tag till på Koster, jag kan lika gärna pendla härifrån till Dalsland, som från Göteborg. Det är en grymt fin tid nu och dessutom har vi lite projekt kvar här att göra innan vintern. Vi har ett litet(29m2) husbygge på gång och jag hjälper till så mycket jag kan med det. Har lärt mig otroligt mycket och fått en och annan muskel på köpet tror jag.

Det har inte blivit lika många badturer som vanligt men det blir kompenserat nu av att jag fortfarande är kvar, båten är i sjön och jag har skärgården nästan för mig själv.

Hundarna har inte fått lika mycket uppmärksamhet som de brukar, men jag tror ändå att de haft det ganska gött. De har iallafall ständigt fått vara med på allt. Luma brukar gå i buskarna och gräva efter sork när vi snickrar och Rose-Marie skrotar runt Luma och funderar på vad hon letar efter, och vid fikapauserna kan man kanske sno åt sig en liten ostbit...

Mattes duktiga jakthund!

- Mmmm...och god är den också! Matte, det där med att slänga sorken i soptunnan just nu verkar lite onödigt va?

En något oväntad fångst i en hummertena. 3 söta och lätt stressade skatungar hade tagit sig in men inte ut. De är ju bara för vackra, skatorna. När jag var liten ville jag ha en egen tam skata. Vi hade ett par grannar som hade en tam kaja, som hette Kaj så klart, och det var jag väldigt avundsjuk på. Det var liksom mycket MER än en undulat...