Det är bara att inse att tejp inte funkar på den här damen. Jag får pröva att shejpa in det istället. Vi började lite ikväll. Jag vill att hon skall lyfta bara ena tassen och lägga den på sin nos. Det var svårt med bara en, båda fötterna ville åka upp snabbt som 17!

Sen blev det belöning. Korv i muslipaket. Hurra!

Tillrättalagd miljö? Primus var inte värsta lydnadshunden men han kunde många cirkuskonster. Ett av hans nummer var SKÄMS! Då la han tassen över ögonen. Väldigt gulligt. När jag lärde in det så satte jag en tejpbit i pannan på honom och när han drog med tassen över tejpen fick han godis och beröm. Det gick snabbt att lära in. Tycker att det vore en finfin konst för Luma också, så jag prövade med samma metod... Och hon som i vanliga fall är så himla kreativ och snabb satt som ett fån och bara glodde. Antagligen tyckte hon att det var det mest korkade hennes matte gjort ever..

Imorse blev vi riktigt oroliga när vi såg Annes status på Facebook. Tindra(den viltfärgade på bilden) hade försvunnit från en promenad runt Nääs slott igår vid 14-tiden. En natt i snöstorm och minusgrader är väl inte drömmen varken för mattar eller gårdshundar. Luma, jag och resten av familjen åkte ut till Nääs nu på dagen och ropade och tittade. Ingen Tindra och E20 ligger inte långt därifrån. Läskigt.

För en stund sedan hörde jag att Tindra kommit tillbaka igen. Underbart. En hästtjej hade fångat in Tindra när hon for runt mitt på vägen "som en yr höna". Tur det.

Det är väl nästan det värsta som kan hända, att hunden försvinner och man går i ovisshet om vad som hänt. Vi förlorade en liten tik på det sättet för ungefär 20 år sedan. Hon var med mig i stallet och rätt var det var fick hon vittring på något och bara drog. Vi letade precis överallt, ringde tom till ett medium. En väninna till min mamma hittade henne under en hundpromenad, 3 mån senare, död vid ett vattendrag ett par km från huset. Så sorgligt och också skuldfyllt för att lydnaden inte var bättre än att hon bara drog.

foto: Anne Hansson

Korthelg på Koster. Det är iskallt i vinden och samtidigt väldigt vackert. November som bara den, grafiskt och dagar som nästan aldrig ljusnar. Som alltid när jag skall direkt till Dalsland efteråt så orkar jag inte ta med mig storkameran, vill inte kånka för mycket. Men som alltid så ångrar jag mig, mobilen blir rätt fjuttig i bildsammanhang.

Ön känns ganska öde nu och hundarna går lösa på nästan alla promenader, koppel endast bland fåren. Rose-Marie går lite bakom i hälarna på mig. Luma får jag bromsa, annars blir utflykterna för långa. Självständig och värsta mattehunden på samma gång.

Tycker att vi haft en väldigt bra vecka, jag och Luma. Helgen var kass när jag missade spårläggning, men sen har det varit bra hundgrejjor varje dag. En 2-timmarspromenad tillsammans med Felix på stan i tisdags, oj vad bra, massor av folk bilar ambulanssirener mm. Igår en riktig långpromenad runt Nya Varvet redan på morgonen och idag fick vi besök av Anna och Felix som behövde hjälp att komma igång med raggsockor. Inte helt lätt med 2 hundar som vill hjälpa till men tror att det blev bra tillslut. Sen ringde Cecilia, Ninja och de små svarta = kvällspromenad över Västra Kyrkogården. Gött.

Imorgon åker vi upp till Koster och jag måste definitivt leta upp mina långkallingar innan dess. Nu är det kallt!

Rädda garnet!

Fitting In...

Eftersom jag varit hängig i helgen har inte Luma fått så mycket stimulans. Så därför blev vi extra glada över dagens uppdrag. Att vara störning på Annas rallykurs! Vi är väldigt bra på att störa andra. Vi både skällde och pinkade på golvet bland alla rallyskyltarna. Rätt så bra gjort faktiskt!

Sen gjorde vi andra störningar också, bland annat fick vi sitta bakom ett galler och bara finnas till men då och då fick vi komma fram och kliva bland skyltarna och kampa och busa. Då kunde det vara svårt att vara rallylydig, fast det klarade kursdeltagarna galant.

Vi kan inte ens göra en "tysksväng". Det skall vi öva på.

Ingela Larsson

Här kommer lite suddiga bilder från igår. I ateljén är Fridas gravida mage grejen, varm och mysig. Luma gillar!

På eftermiddagen skulle jag göra några ärenden i stan och tog med Luma, det var så längesedan hon var i Nordstan(stort shoppingcenter). Hon var med mig inne på Åhléns och när expediten kom fram till oss tänkte jag att hon skulle be oss gå ut. Men istället föll hon på knä och ropade att hon ÄÄÄÄlskade gårdshundar, sen fick vi pussa på de andra expediterna också. På väg ut kom en tjej fram och frågade om Luma var en gårdis, hon berättade att hon också hade en. Ibland känns det som jag gick med i en hemlig klubb när jag köpte gårdshund.

Kul att vara i stan och Luma blev lika trött av shoppingcenter som av blodspår! Skall nog ta en tur till innan julhandeln kommer igång..

7,9 kg!!! Jag var tvungen att väga Puman efter att jag varit hemma hos Camilla och träffat hennes fina gårdisfröknar. De är av en nättare och mindre typ än Luma. Luma är grövre och bredare, men ändå inte så grov som endel av de gårdisarna man ser på utställningarna. Hon är liksom ett mellanting.

Och som sagt det var ju inte bara selen som blivit för liten. Nu har jag gått igenom våra täcken och de som var för små fick jack russeln Doris ta över.

Det var så roligt att spåra i helgen. Och väldigt mycket värt att Camilla gick med oss i spåret. Första spåret gick bra till en början, men sen villade vi bort oss, Luma drog och paddlade till en skogsdunge åt helt fel håll. Klöven hittade vi inte ens. Camilla peppade och tyckte att Luma var duktig iallafall och jobbade på bra. Andra spåret låg på lite öppnare mark och det verkade som det var lättare för Luma. Där gick det jättebra och hon hittade klöven som smakade så gott. Jag måste lära mig att läsa henne och också våga ha lite tryck i linan. Jag har varit rädd för att störa henne och inte vågat hålla emot, men istället rusar hon bara på och missar saker. Känner mig jättepeppad för nästa helg. Dags också att ha täcke i bilen, den var iskall när vi skulle åka hem igen.

Ny sele! På lördag skall vi spåra och få lite handledning av duktiga Camilla. Jag upptäckte att Luma vuxit ur sin sele så vi fick inhandla lite ny utrustning. Hon har breddat sig ganska ordentligt över sommaren, det är fint.

Svårt med storlekarna på selar tycker jag. När jag var i hundaffären tyckte jag att alla selar satt helt tight upp i armhålorna och över bröstet. Jag gillar de selarna som inte har en rak rem över bröstet, det känns som de med bröstremmen går hårdare åt armhålorna när man är pälslös där. Det slutade såklart med att jag kom hem med en som var lite för stor, men det kan vi fixa. Det blev en Hurtta. Luma tyckte att allt provande var väldigt tråkigt och oviktigt.

Men den uppdragbara musen som fick följa med hem kändes inte lika onödig förstås...