HLR

Idag har jag varit på utbildning i hjärt och lungräddning. Alla fick en varsin minidocka med sig hem att träna på: MiniAnne. Jag gick på en liknande utbildning för typ 20 år sedan och en hel del har förändrats. Vartannat år ska man helst repetera kursen, undrar hur många arbetsplatser som har det så? Nu var vi 8 damer kring ett runt bord och vi gjorde alla vårt bästa för att rädda livet på MiniAnne. 30 hjärtkompressioner och 2 blås.... Vi fick även lära oss hur man använder en Hjärtstartare som numera finns på många offentliga platser (som IKEA, Liseberg mm).

Nu känner jag mig helt slut och fylld av kunskap om otäcka saker som kan hända...

MiniAnne...

-Är det här man blåser?

-Smakar inte som råtta, men helt ok...

Mushund

Kurs idag igen. Inget regn alls, skönt. Däremot blåste det som 17 och Luma tyckte att det var rätt så uschligt iallafall. Idag gick vi igenom "ligga kvar". Inte så lätt för oss, men vi tar med oss det hem och tränar i värmen så länge. Vet inte om det skulle vara bra att ta med något för henne att ligga på eller om det blir så att hon kopplar ligget till filten då...men om man växlar kan det ju inte vara någon större fara. Fröken Karin pratade också om hur elithundarna förväntas ligga med huvudet i marken helt stilla och tyckte att vi kunde börja träna in det. Antingen att försöka fånga och förstärka beteendet när hunden sänker huvudet av sig själv, eller så kunde man via nosduttar och belöningsplaceringar få hunden att sänka huvudet. Luma kan redan "HAKAN", då lägger hon huvudet mot golvet, jag skall försöka länga tiden på det. Jag fångade en nick neråt och shejpade in hakan mot golvet, hon tycker att det är roligt och prövar gärna lite HAKAN när hon undrar vad jag vill.

Istället för ligg så hoppade vi lite över hindret, först var det ett himla nosande för mina "kastgodisar" var för lätta och blåste omkring. Det blev bara lekbelöning på det och som vanligt är det det som Luma tycker bäst om. Ganska direkt blev hon jättepå och hoppade hindret och sprang långt fram till vår target och ställde sig. Duktig hund. Fortsättning där blir att minska ner targeten, nu har vi röd musmatta och lägga på kommando.

Halterna gicks igenom också, att det blir snyggast om man lär hunden att sätta sig "på ett förarben", tex när man säger halt så skall hunden sätta sig på högerbenet. Hm ja, vi har ju inte kommit mer än några steg i följet så vi ska väl inte stanna ännu har jag tänkt.

Tyckte att hon kroknade rejält på slutet och bestämde mig för att inte gå nästa kurs del förrän i april eftersom det är utomhusträning som gäller. Fram till dess få vi träna som f-n själva. Emelie och Elsa gör likadant, men ännu är det en gång kvar, roligt.

Det blev promenad med Felix i Ruddalen när vi kom hem. Som vanligt hade jag bara mobilkameran med mig : ( Han är kul, klafsar omkring i allt blött han ser, vatten som lera. När vi var på väg hem stannade han och tittade ner på något i gräset. Luma blev nyfiken och gick dit och "SMACK" så hade hon tagit en liten skogsmus. Hon blev nog förvånad själv för hon dödade den inte först, så jag gjorde det. Hon får gärna ta sork och möss men det måste vara snabba avlivningar annars vill jag inte vara med.

Felix har ingen killerinstinkt alls, han stod bara bredvid och såg förvånad och lite snopen ut.

Fredag

Hemmamys efter 2 dagars bus med Rose-Marie.

I Dalsland låg snön, burr.

Dagens...

Dagens vikt 6.8 kg! Det var värst, i somras kom hon knappt över 6 kg. Det har sett ut som hon växt lite men jag har inte vägt henne sedan i somras. Hon känns lite stadigare helt enkelt!

Jag försökte mäta manken på henne också, det är ju inte helt lätt, men jag får den till samma som tidigare ca 34 - 35 cm. Det är bra, då håller hon sig inom smallgränsen om jag skulle vilja tävla i agility någon gång.

7 veckor

Skolgård is the shit

Jag brukar gå till Västra kyrkogården och träna när jag inte orkar ta bilen till GMBK, inte så att vi springer runt på gravarna, utan för att det finns bra upplysta asfalterade gångar där. Nästan aldrig några bilar eller människor på kvällarna, men nu kring storhelgerna är det tjockt med folk, helt omöjligt att gå dit. Idag slog det mig att jag brukade gå till en skolgård i närheten när jag hade Primus, har helt glömt bort den trots att den ligger precis där vi bor. Delvis inhägnad, upplyst och folktom på kvällar och helger, perfekt.

Det var en nymålad basketplan där, Luma hoppade över de vita sträcken som de vore hinder.. Känslig för störningar är hon så det räcker. Om vi hör människor som kanske-kanske skulle kunna ha med sig en hund, då bara måste Luma upp och moffa lite. Absolut inte sitta med ryggen mot konstiga ljud, nä det går inte. Men hon tycker att det är roligt att träna, och orkar faktiskt hålla på en stund, det är grymt bra.

Söt färdigtränad räka!

Störning

Igår fick jag och Luma vara störning och publik när Linda Laikre tränade freestyle med sina hundar. Jag blev grymt imponerad, inspirerad och lärde mig ett och annat bara genom att titta. Luma störde på allt vad hon kunde, jag satt vid stereon och försökte sköta ljudet, Luma satt med sina hundkompisar Nipper och Tindra en bit bort och pepstudsade. Tror att hon ville komma till mig och dessutom var det det tokigaste hon sett när Holly kröp jättefort över golvet...Kände mig peppad när jag åkte hem igen.

Ikväll har vi varit på GMBK och tränat lite. Jag försökte först med Västra kyrkogården, där brukar det vara ostört, men det är ju allhelgona snart och kyrkis var fullt av bilar. På GMBK var det ganska lugnt, Luma var med mig och tyckte att det var roligt. En schäfer tränade ganska nära, det var bra, L brydde sig inte om det. Vi försökte oss på en plats"sittning" på slutet tillsammans med Felix, men just då rusade ett gäng lösa bordercollies förbi bakom oss, jag hann stampa på kopplet som tur var. Felix rörde såklart inte en min, men Luma blev omedelbart en studsboll.. Men vi gör om det nästa gång!

Tankar om förändring

Ibland funderar jag på om vi skulle kunna bo på något annat sätt. Jag längtar efter en gräsplätt just nu. Mycket. Och mera utrymme, kanske ett rum till. Men då har jag inte råd att bo i stan längre och hur mycket av min identitet ligger i att bo här egentligen?Det är så ironiskt, jag skulle ha råd att köpa ett hus på 100 kvadrat i tex Dalsland, men jag har inte råd att ha kvar min ateljé om jag skulle välja att flytta till en tvårumslägenhet i stan, knäppt. Ibland tänker jag att jag borde köpa ett hus i Dalsland där jag faktiskt jobbar, för jag avskyr verkligen pendlandet. Jag är inte rädd för att bo på landet, så är jag ju uppvuxen. Men det är en jäkla skillnad på att bo på landet när det tar 3o min till stan, mot att bo på landet (dalsland) när det kanske tar 2 timmar och 30 min till stan...

Luma skulle ju hur som helst älska att ha en egen trädgård att gräva i, men hon skulle säkert sakna sina goa lekkompisar som hon har här. Att hitta ett hundsammanhang, träningskompisar mm är nästan avgörande viktigt.

Hemnet är min bäste vän just nu. Vi blir alldeles säkert kvar här ett tag till, men förändring är årets ord!