Imorse blev vi riktigt oroliga när vi såg Annes status på Facebook. Tindra(den viltfärgade på bilden) hade försvunnit från en promenad runt Nääs slott igår vid 14-tiden. En natt i snöstorm och minusgrader är väl inte drömmen varken för mattar eller gårdshundar. Luma, jag och resten av familjen åkte ut till Nääs nu på dagen och ropade och tittade. Ingen Tindra och E20 ligger inte långt därifrån. Läskigt.

För en stund sedan hörde jag att Tindra kommit tillbaka igen. Underbart. En hästtjej hade fångat in Tindra när hon for runt mitt på vägen "som en yr höna". Tur det.

Det är väl nästan det värsta som kan hända, att hunden försvinner och man går i ovisshet om vad som hänt. Vi förlorade en liten tik på det sättet för ungefär 20 år sedan. Hon var med mig i stallet och rätt var det var fick hon vittring på något och bara drog. Vi letade precis överallt, ringde tom till ett medium. En väninna till min mamma hittade henne under en hundpromenad, 3 mån senare, död vid ett vattendrag ett par km från huset. Så sorgligt och också skuldfyllt för att lydnaden inte var bättre än att hon bara drog.

foto: Anne Hansson