Vi gick upp tidigt imorse och åkte upp till Strömstad i ösregnet. Jädrar vad det regnade, jag trodde att jag skulle missa båten då jag och alla andra på E6:an fick krypa fram i byarna. Det var nästan så att jag ångrade mig lite.

Men..i Strömstad började det klarna och ute på Koster var det klarblått. Det gungade lite på båten, inte Lumas grej alls, men när vi närmade oss kajen så stod hon på 2 ben och var jätteglad över att komma till Koster. Det är som vanligt, när man kommer fram finns det liksom ingen anledning att ångra sig, så skönt.

Ikväll skall jag på ngn slags kräftskiva och Luma blir ensam ett par timmar. Det brukar inte vara några problem men vi har gått långpromenaden så att hon skall känna sig ganska nöjd och trött.