Ett dygn på Blå stjärnan...

Vi har haft en jobbig helg. I fredags blev Luma dålig och kräktes upp all maten, hon spydde med jämna mellanrum under hela dagen, men blev lite bättre på kvällen. På lördagsmorgonen kräktes hon igen så då åkte jag och mamma in med henne till Blå stjärnan. De röntgade och gjorde ultraljud och klämde överallt på henne. Röntgen och ultraljud visade inget men det gjorde ont när de klämde på henne och hon ställde sig gång på gång i en bugande ställning som tydligen är typiskt vid magsmärta. Hon var otroligt duktig genom undersökningarna, pep bara när hon blev klämd på magen. De ville behålla henne för att vätska upp henne och för att kunna göra en kontraströntgen. Hon blev aldeles stel när djurskötaren tog henne i famnen och gick iväg, hon ville inte alls följa med honom. Jag tyckte att det var helt fruktansvärt att lämna henne där och åka hem utan vovve.
Idag har jag väntat och väntat på att de skulle ringa. Vid 16 tiden fick jag äntligen hämta hem henne igen. Veterinärerna hittade inte direkt något men de var ganska säkra på att hon ätit något som gjort henne sjuk, och gett henne en kraftig inflammation i magen. Hon blev så glad när vi kom, skuttade och pussades. De tyckte att hon var väldigt trygg för att vara så ung, det var roligt att höra, så orolig som jag varit.
Nu är hon hemma igen, trött och pigg på samma gång, och jättehungrig. Hon skall gå på snäll-diet denna veckan och till att börja med får hon 1 msk dietmat varannan timma. Imorgon skall vi koka ris och fisk, det kommer hon nog att älska.
Igår när vi var på sjukhuset så hängde öronen och morrhåren var slickade. Idag var det en helt annan uppsyn som mötte oss, pigga ögon och öron med morrhår som stod rakt ut som på en liten råtta. Så som hon brukar se ut, fast nu med tillägget rakad mage....
Väldigt, väldigt glad att hon är hemma igen.

Idag var det gårdshundträff igen, vi hade ju missat den ändå eftersom Luma löper, men skall se till att inte missa nästa...