Det är en häst som jag och min syster köpte tillsammans, då var han året ungefär. Idag är han 22 år och hyfsat pensionerad. Hans pappa är en tjusig arab och hans mamma en korsning mellan fullblod och islandshäst (ja, hon såg lite konstig ut). Hon var skäck och han var skimmel, det skulle tydligen vara en bra kombination för att få ett skäckföl. Rackarns uppfödare håller på med westernridning och ville såklart ha en snyggt fläckig häst. Fölet föddes och han var musbrun. Senare blev han vackert stålgrå och nu är han vit, på sommaren flugskimmel. Ser ut ungefär som en liten arab med islandshästpäls. Ofta inpackad i ett lager lera. Nu förtiden rider jag inte på honom, men då vi gjorde det, när han var yngre, så var han en supermysig häst att rida. Pigg och glad och envis som synden om han bestämt sig för något annat än det jag ville. Alltid på ett strålande humör, men hoppar jämfota om man inte sätter på täcket jättesnabbt på morgonen.
Förra våren dog hans allra bästa vän, en 28 årig vallack, de hade gått tillsammans sedan R var året och flyttade hem till oss. Han sörjde mycket och var helt vilsen ett tag. Han fick 2 nya kompisar i form av grannens 2 nordsvenskar, jättehärliga hästar.
Han heter Rackarn därför att hans uppfödare aldrig gav honom något riktigt namn, utan kallade honom bara för "Rackarn", så så fick det bli. Han står hos mina föräldrar utanför stan och han skulle gärna komma in och sitta i soffan om han fick. Så fort min pappa visar sig så gnäggar han...
Sitter i Dalsland just nu och detta är den enda bilden jag har på honom här, lägger upp en tydligare när jag kommer tillbaka till Gbg igen...
3 kommentarer:
Din pensionerade häst ser fin ut. Tycker hästar är så vackra djur. I mitt nästa liv ska jag börja rida när jag är liten och sen bo på en bondgård med en massa olika fina och mysiga djur. :D
Hej!
Roligt med alla slags djur, har man väl vant sig vill man inte vara utan!
Stackars Luma hänt mycket på sista tiden, löp och magar. Hoppas att hon mår bättre nu!
Det är verkligen en slump vilken färg på hunden det blir... Det har varit min dröm en brun brun gårdshund och när jag fick se bilden på honom så kunde jag bara glatt konstatera att det var en riktigt drömhund! Martina lät förvånad när jag berättade det för henne och valpen var brun brun!
Det är kul att dom är sådana personligheter både till kropp, knopp och färg!
Ha' det bäst!
Birgitta
Jättekul att läsa om din Rackare! Vilket härligt namn!
Kram!
Skicka en kommentar