Under eftermiddagen gick jag och Luma en promenad med Anne och Rocko. Luma tycker att det är spännande med de äldre killarna. Rocko är över 12 nu och alldeles grå i ansiktet, det är fint.

Så här snabbt kommer hon på inkallning....för det mesta. Några minuter senare hittade hon något härligt i skogen och var borta i en evighet (iallafall 1.5 minuter!) och hörde ingenting. Sen kom hon tillbaka och var jätteglad. Jag kopplade upp henne en stund så hon fick lugna ner sig lite innan hon fick vara lös igen. Då skötte hon sig perfekt och sökte kontakt med jämna mellanrum under resten av promenaden. Duktiga vovven.

Och en Kånken blev det. En rosa! Jag är helnöjd, vår nya utflykts och spårrygga!