Just som jag skulle börja vältra mig i självömkan för att jag kände mig så ensam, då kom Cecilia och de små svarta och hälsade på. En så tur, då kunde vi frossa i kakor istället. Mycket bättre.

Först var det lite kaosigt ute...

..sen lite mer inne..

..och till sist lugnade alla ner sig och vi kunde gäspa lite en stund.