Korthelg på Koster. Det är iskallt i vinden och samtidigt väldigt vackert. November som bara den, grafiskt och dagar som nästan aldrig ljusnar. Som alltid när jag skall direkt till Dalsland efteråt så orkar jag inte ta med mig storkameran, vill inte kånka för mycket. Men som alltid så ångrar jag mig, mobilen blir rätt fjuttig i bildsammanhang.

Ön känns ganska öde nu och hundarna går lösa på nästan alla promenader, koppel endast bland fåren. Rose-Marie går lite bakom i hälarna på mig. Luma får jag bromsa, annars blir utflykterna för långa. Självständig och värsta mattehunden på samma gång.