Ibland kan jag tycka att Luma är en sån mes. Ja, skulle jag önska mig något mer i henne så är det lite mer "tryck och jävlar anamma".

Efter jag haft Primus som hela tiden var en hårsmån från att slå över till aggressivitet, så önskade jag mig en mjukare och mindre stressad hund. Och det fick jag med besked. På gott och ont. Jag har lagt lite krut på passivitet, men jag tror att hon har det i sig också. För samtidigt som hon är såå mesig så är hon världens coolaste och lättaste. Men det skulle vara skönt att kunna ta ett felsteg på trottoaren utan att hon tror att jag skall sparka ner henne, och hennes plötsliga skottberördhet förstår jag mig inte på alls.

Och visst tycker hon att det är ok att träna, men hon kan lika gärna sola sig en hel dag.

ateljéfika på trappan

Fast fantastiska Luma är så nöjd när hon får vara med. Och jag har varit så stolt över att hon varit så duktig med våra valpkompisar, och hon är också hyfsat följsam och kan vara lös mycket..(..men idag var hon en riktig löpkärring och for över gatan från atéljen för att skälla på en annan väldigt snopen hund. Ujuj vad pinsamt, tur den hunden hade en snäll och glad matte... Den tiken var dessutom nykastrerad för hon hade löpt så mycket att det hade sett ut som en splatterfilm i deras lägenhet, sa matten..och eftersom det var en blandras och inte skulle ha valpar så var det likabra så här...)

utomhuslunch

Och för övrigt är hela gbg klätt i rosa just nu...