Luma och jag har jobbat hårt sista tiden inför ateljéns årliga julmarknad. Jag brukar trycka handdukar och örngott, men i år hade jag inte hunnit rita något nytt och jag ville dessutom kunna vara i ateljén och arbeta hela tiden, för Lumas skull. När jag trycker så gör jag det på KonstnärernasKollektivVerkstad, som ligger ganska nära men är så klart hundfritt. Hursomhelst - vi har stickat vantar, så mycket att jag nu har en fläck mellan skuldrorna där känseln helt försvunnit sedan ett par dagar. Ganska fina blev de iallafall och nu är det bara lite pyssel kvar, sen är vi redo för marknad.
-Matte, nu är det ganska tråkigt att sticka faktiskt!
För Lumas del har det nog varit ganska tråkigt. Hon är ju med hela tiden, men vi har varit mycket i ateljén och promenaderna har inte varit lika roliga som vanligt. Ikväll efter jobbet tog vi spårvagnen ner till Järntorget och promenerade tillbaka hem. Det var bra. Spårvagnsåkandet har jag slarvat med, hon har inte åkt sedan hon var valp. Det var ganska läskigt, inte att de rörde sig, utan att spårvagnar tjuter och gnisslar så, det var otäckt. Hon satt i mitt knä på helspänn, det här måste vi helt klart öva mer på. Att sedan gå hem genom stan, det var bara spännande och roligt. Så nu har jag en trött och nöjd hund igen, skönt.
