En våra favoritlekar är "gömma kotten", den har vi lärt oss av Anna och Felix. Det går ut på att jag tar en kotte och har den i handen en stund och sen petar, jag med hjälp av en pinne, ner den bland andra kottar. Luma får vänta en bit bort när jag grejar, sen får hon varsågod, leta. Det är så pellefantastiskt skojjigt och vi kan göra det hur många gånger som helst, och hon är lika kaxig varje gång när hon nosar av kottarna och tar den rätta.
Idag blev det en extra krydda till det hela när hon hittade något brunt, smetigt att rulla sig i, alldeles intill kottarna. Hon gjorde det dessutom med kotten i munnen, man släpper inte sina skatter hur som helst. Efteråt blev det täckestvätt, örontvätt och husarrest.
4 kommentarer:
Åh, jag glömmer alltid den leken. Måste testa med Cartman som en början till vittringsapporteringen nu när han ska bli lydnadshund!
*s* Mm, vad härligt med bajsbad, förstår att matten var lika olycklig som hunden var lycklig!
Och vilken bra lek, ni behöver ju inte ens träna in vittringsapporten i lydnaden för ni kan den ju redan! =) *snor självklart denna idé* Liten fråga om förfarandet: berömde du så fort hon bara nosade på rätt kotte i början och utökade sedan till att hon skulle plocka upp den oxå eller hur gjorde ni?
Johanna, faktum är att hon alltid hämtat kotten direkt så jag har aldrig behövt bygga det steg för steg... Jag brukar för mig själv bryta ett fjäll eller så för att jag skall se vilken kotte som är den rätta, men det är som den kotten vore självlysande för henne, det har aldrig varit någon tvekan alls. Sen brukar vi busa lite med den eller byta mot godis eller annan leksak när hon hittat rätt...
Luma du är ju bara bäääst! Så smart av dig att göra två roliga saker på en gång! Som snuskhund är jag full av beundran.
Kram // Myran
Skicka en kommentar