På Koster har nästan alla husen blivit vita. Det känns extra tydligt när snön ligger. Vackert och homogent. I det Beckmanska residenset ser paletten lite annorlunda ut. Farmors reafärg från 60-talet står sig. Päronglassfärg får det bli till nästa gång med. Lumas och mitt lilla hus får definitivt behålla den turkosa dörren, trots att det är den fulaste dörr min svåger sett!

Väldigt mycket vyer på den här bloggen just nu. Det blir ändring på det när jag är tillbaks i stan igen. Luma och jag ha tagit en tur ut till Koster. Utrustade med rena hinkar ifall vattnet skulle vara fruset och jag skulle behöva hämta direkt ur brunnen. Vatten har jag faktiskt, först bara i en slang i källaren, och efter lite isproppar och sprut hit och dit har jag nu vatten upp i köket, både varmt och kallt. I badrummet har jag bara varmt än så länge. Det gör inget, det känns lyxigt att ha vatten i någon kran överhuvudtaget.
Ruskigt skönt att vara här.

Just nu har jag lite dåligt samvete för att vi inte gör så mycket fokuserad träning. Det blir lite här och där, hur som helst, känns det som, men jag tror att hon har det ganska bra ändå. Vi trasslar vidare med våra små tricks och det är ganska kul det med.

Bus på isen ute i Lerum hos föräldrarna. Rose-Marie och Luma blir som tokiga och far runt, runt. Det är roligt att se husen utifrån sjön. Jag är rädd för is egentligen, får svindelkänslor av mörkret och blir knäsvag när det smäller i den. Idag är det tjockt med snö så jag slipper se det svarta under fötterna.
Hundarna hittar vakar efter isfiskarna. Luma ser till att rulla sig duktigt där de rensat fisken. Det går alltid att lita på Luma, hon hittar äckel vart vi än befinner oss. Imorgon blir det ett försenat julbad.

Eftermiddagspromenad med Ada och Felix dagen innan julafton. Helt tomt i skogen. Lösa hundar under hela promenaden. Så skönt, inget spårande efter vilt, bara bus med varandra. Duktiga hundar och glada mattar. Luma har lärt sig att ducka när de två andra brötmånsarna kommer, jag har lärt mig att gå av stigen när Felix kommer dundrande. En aussie i full fart väjer inte, iallafall inte Felix. Det är bara att gå åt sidan om man inte vill bli nermejjad.

Isklumpar mellan tårna, de andra är med och inspekterar...

Fina Ada, för engångs skull med nästan alla 4 i backen samtidigt.

..och så var det Adas tur att få pill mellan tårna.

Rose-Marie gillar INTE att man pillar på henne. Spelar ingen roll om det gäller fästingar, klor. borstar eller kammar. Pillepill är verkligen inte hennes grej.

The Motorhomes - Into The Night

Sorgligaste hundvideon ever...

"Jullov"nu. Glögg hela veckan, sista redovisningen för studenterna i torsdags och en Luma med väldig långa klor är levererad till mig av mamma. I kväll blir det mys och kloklippning.

VÄLKOMNA!

Hittade den här bilden i en bok på jobbet idag, som en genmanipulerad sharpei-mus...

Arg på snön. Ja, det är jag. Sur på allt som har med den att göra. Öppnar jag facebook tycks alla mina vänner ägna sig åt att åka pulka, varm choklad och hänge sig åt uppfriskande skottning. Själv orkar jag inte med snörallyt till jobbet idag. Jag hoppas att snösvängen gör sitt inatt och att vägarna är bättre imorgon bitti.

Luma är avlämnad i Lerum hos Rose-Marie och har det bra där. Så ikväll dricker jag glögg och försöker komma på något smart till min pedagogikläxa.

Tillbaka efter äventyr i Dalsland. Upp i söndags i snöstorm och oplogad väg, 4.5 timmars resa. Väl uppe har det varit svinkallt, massor av snö och oändligt vackert. Igår när jag skulle hem startade inte bilen alls. Några nätter med temperatur runt 26 minus var inget Skodan gillade. Världens snällaste vaktmästare hjälpte en adjunkt i nöd och kom med startkablar. Inte ens det funkade, men efter att ha rullat den ner för Dals Långeds brantaste backe så gick den som den aldrig gjort annat. Jag blir helt handfallen och vet inte hur jag skall bete mig, gasa mycket eller lite, JAHA, laddar batteriet ur när det är kallt? Känner mig dum och brudig och jättetacksam för hjälpen som kom. Fet chokladask inhandlades till gubbarna på Konsum innan jag drog.

Bild som Anna tog förra vintern på Luma när hon fick kramp i tårna i kylan.
Nu är vi där igen, burr för en gårdshund med naken mage. Gårdisen är ju ändå en nordisk arbetande ras, så jag fattar egentligen inte hur de kan ha så lite päls. Men de kanske bara jobbade inomhus i kostallet när det var kallt. Eller som magvärmare åt bonden..
Jag har köpt en fleeceoverall till Luma, den kom i brevlådan igår. Något trång över bröstkkorgen såklart men jag skall sätta i en liten kil så blir den nog perfekt. Luma trillade nästan omkull när det var ben på täcket. Blir lite overallterapi innan den kan användas tror jag...