Lördagskväll på Hinsholmen. Alldeles ljummet i luften, täcket åkte ner i väskan. Luma fick springryck och rusade fram och tillbaka på den långa bryggan. På väg ut på stigen kom en lös vorsteh galopperande och Luma blev skiträdd, skrek som en valp. Hunden stannade och såg förvånad ut, han verkade jättesnäll.  Efter en stund kom husse, han ropade att
- Bruno, han är snäll, han få inte slåss för då skjuter jag han! Han ska jaga, inte slåss!  
Tur för Bruno att han verkade vara världens sötaste vorsteh. Luma fick spanat lite när hussen och jag pratade och sen vågade hon sig fram för att nosa lite, efter det var även Bruno godkänd. Bruno fick visa några konster(360 och vacker tass) för oss innan han hoppade in i bilen och åkte hem igen.

Luma och jag har bott några dagar i Lerum och passat hus, hund och häst. Det var konstigt nog skönt, jag jobbar ju på annan ort än där jag bor, så jag gillar inte att vara hemifrån så mycket just nu. Längtar ofta efter HEMMA. Men nu kändes det helt ok alltså, kändes ljust och befriande med lite yta att röra sig på.
Luma gillar stalltjänsten, hon älskar att gräva sönder gamla halmbalar i jakt på musen. Jag gillar att ha sällskap när jag mockar. Idag hittade hon en IKEAkasse full med gödsel i sadelkammaren? Vad den gjorde där har jag ingen aning om, men den var hemskt kul iallafall...gödslet sprutade åt alla håll.

Söndagspromenaden. Planen var att gå runt Tångudden i solskenet, men vi blev sittande på ett berg vid Nya Varvet istället. Det var verkligen skönt det med, och som vanligt förbannade vi oss själva för att vi inte orkat ta med en termos.
Det är samma varje år, man blir lite snopen när den första vårsolen tittar fram och man inser att ALLA i hela Göteborg måste ut och gå. Hela hösten och vintern möter man bara andra hundägare och småbarnsföräldrar utomhus och helt plötsligt är det folk överallt och promenadvägarna känns trånga. Tack gode gud för Skodan som kan puttra iväg med mig och Luma till andra platser ibland.

Var det någon som fes?

Spårlördag hos Camilla i Härryda. Hon hade lagt 3 korta motivationsspår till hundarna, Ada, Luma och Ninja. Det var riktigt iskallt och jag fattar inte hur Camilla stod ut att gå bakom oss i alla spåren utan att klaga. Vi som inte var i spåret kunde sola oss mot Moppeklubbens bodvägg. Där var det ganska varmt och det kändes som att det kanske finns hopp om en vår trots allt.
Luma var jättepå och mellan spåren var hon frustrerad och ville bara tillbaks ut i spåret igen. Jag tror att hon utvecklats en hel del sedan första gången. Hon tuffar på och verkar kunna börja lösa problemen själv utan min hjälp. Det är roligt att se henne så taggad på något.

Luma ska bli målare när hon blir stor.

Morgonfika hos Udo, Cartman och Ninjafisen. Alla vill ha uppmärksamhet, alla vill sitta i knät samtidigt, Ninja vill ha Udos bur och Udo skriker för att han vill sitta i mattes knä, Luma vill vara på bordet bland kakorna, alla vill allting. Rörigt men med stor mysfaktor.

Udo, iklädd pyjamas med alla fyra i en potta får sin frukost... Luma passar på att ge lill-husse morgontvagningen. Det behövdes, han var på fest hela natten....